Ett första ord: Denna artikel var från början publicerad i Dnegel nr 17 men har per den 10:e november 1999 lästs in och konverterats till HTML. Artikeln publicerades någon gång under 1993.
Hej, vänta här lite nu… ett rovdjur på tre ben, med en ryggfena samt två (!) svansar? Det kanske redan nu finns folk som förstårvad den här artikeln skall handla om, rollspelsvärldens djur och varelser.
Jag har spelat rollspel i ungefär ett trekvarts decennium och har på denna tid hunnit träffa på en hel del underliga varelser. En del av dessa har, tyvärr, varit ganska skrattretande medan andra har mest fått en att sätta sig i ett hörn och snyfta över hur dålig fantasi en del har. Det är till dessa, och till alla andra genforskare/magiker/eller vad du nu är som tänker konstruera ditt eget lilla kräk, det är till Er som jag har skrivit den här artikeln.
Jag hade här tänkt använda gronken från Mutant som exempel på hur man kan respektive inte kan göra. Egentligen så kan man göra på vilket sätt som helst när man konstruerar varelser men då är frågan, hur realistiska är de? Jag anser att varelserna bör vara någorlunda realistiska, som ett exempel kan man ta alla förslag på realistiska stridsregler till en lång rad rollspel, där har man ju höga krav på realism och varför då inte ha samma krav på dem man står och slår på?
Låt oss då dissekera gronken och ur det dra några viktiga lärdomar. Jag har hållit mig till Mutant och DoD/EDD i artikeln men då detta gäller alla rollspel så kan nog de flesta ha nytta av denna artikel. Generellt så kan det finnas de mest underliga djur och växter i fantasyvärldar då det där finns magi som kan hålla ihop varelserna, se zombien som ett bra exempel på detta. Denna magi finns dock inte i till exempel Mutant och andra rollspel som utspelas i den här världen, dock med undantag av diverse skräckrollspel.
Det djur man konstruerar måste ingå bland en av dessa, såvida inte djuret är framställt i ett laboratorium eller dylikt och det skall göra en specifik uppgift. Denna artikel tar dock bara upp varelser som har uppstått genom spontana mutationer samt sådana som har uppstått slumpmässigt, det vill säga, ingen har specifikt bestämt hur de skall se ut, mer än spelledaren.
Ett djurs plats i naturen bestäms av vad det lever av, om det är ett rovdjur, växtätare, eller en asätare/nedbrytare. Det är få djur som är nedbrytare och de som finns är små. Detta hindrar förstås inte någon från att låta till exempel en mask ta enorma format, men ger man något oskyldigt kräk växthormon så bör man ställa sig frågan: Kan djuret existera? Med andra ord, klarar djuret av att vara så stort? För att illustrera problemet kan man ta den klassiska skräckvisionen av jättemyror som exempel. Dessa myror är en biologisk omöjlighet, därför att en myra andas genom små speciella porer i skalet och om myran var så stor så skulle det skal som behövdes för att hålla uppe myran vara så tjockt att ingen luft kom i genom. Men det är inte den stackars myrans enda problem, den skulle nämligen krossas under tyngden av skalet! Detta går ju dock att lösa i de flesta fantasyspel med hjälp av något som kallas magi, om det nu låter bekant…
De flesta varelser man gör får för det mesta klassas som växtätare, köttätare, eller asätare. Utmärkande drag för köttätarna är att de lever på att jaga upp ett levande byte, döda det och sedan äta upp det. För själva jakten så krävs ett gott djupseende, ögonen sitter framåt, detta för att djuret skall kunna bedöma avstånd och därigenom träffa bättre. Det krävs även ett gott sinne som djuret kan upptäcka sitt rov med hörsel, luktsinne, känsel eller liknande. Beroende på vad det är för byte så varierar snabbhet och vighet men över lag så är rovdjuren snabba.
Växtätarna däremot har för det mesta ögonen på sidan av huvudet, för att kunna upptäcka eventuella faror i tid, dock blir djupseendet lidande av detta. De har även en god hörselförmaga eller ett annat av sina sinnen som är välutvecklat, även det för att upptäcka eventuella faror lättare. De är snabba och de har sällan eller aldrig några kraftiga hörntänder, detta har dock rovdjuren och asätarna.
Asätarna slutligen lever av as efter självdöda djur eller resterna från ett rovdjurs måltid. Asätarna har stora likheter med rovdjuren och tas därför inte upp mer här.
Men vad bör man tänka på när man gör djur? För det första måste det ha förutsättningarna för att kunna skaffa föda, till exempel måste ett rovdjur kunna hinna ikapp sitt byte, i exemplet ovan har konstruktören löst detta med att låta gronken ha en speciell förmåga som gör att den kan paralysera offret, detta är vad jag skulle kalla en nödlösning. För att kunna utnyttja denna förmåga så måste gronken komma nära sitt offer, då den är klumpig (SMI 6, och tre ben) och stor så hörs varelsen ganska så långt.
Saken blir ju inte bättre av att gronken kanske lever i skogar där det finns gott om torra kvistar att trampa på. Sedan finns det ett problem till, tre ben; hur i jösse namn ser då skelettet ut? Normalt har de flesta djur ett ben i varje ”hörn”, men hos gronken? Och ovanpå detta så skall den ha två svansar! För det mesta så är det en missbildning att ha för mycket av något (till exempel sex fingrar, två huvuden, två svansar) eller att ha för lite av något (ingen näsa, ett öra, tre ben) och dessa är sällan ärftliga såvida de inte beror på någon ärftlig sjukdom. Då gronken knappast har någon nytta av sina två svansar i till exempel sin jakt så har den ena antagligen aldrig bildats. Däremot kan den ju användas som en statuspryl, det vill säga att honorna blir mer intresserad av en hane med stor svans än en med liten, eller också kan den användas i parningslekarna. Mitt förslag är däremot att man tar bort den ena svansen såvida man inte finner en vettig förklaring till dess existens.
Vad kan jag då tänkas ha emot gronkens ryggfena? Ryggfenan kan ju ha samma innebörd som de två svansarna, en statuspryl, men den kan däremot knappast användas i parningsslagsmålen (”Akta dig så jag inte börjar vifta med min ryggfena!”).
Det finns dock en vettig orsak till varför gronken har en ryggfena; för att svalka sig. Elefanter har stora öron bland annat för att de har tunna blodkärl i dem och då de viftar med öronen så fläktar det och blodet kyls. Om man inför den här anledningen så bör gronken bara leva i varma områden, till exempel runt ekvatorn. Däremot kan de knappast ha kommit till förbjudna zoner med varmt klimat till exempel här i Norden. Detta bland annat för att de måste ge sig norrut, mot de kallare områdena, mot en varm zon som kanske finns någonstans… Nej, detta låter inte så troligt, såvida de inte konstruerades i ett labb som nu ligger i en sådan förbjuden zon.
För att göra Gronken lite trovärdigare så tycker jag att man skulle ge den ett ben till, ta bort ena svansen, göra den lite smidigare, och lite mindre samt ta bort ryggfenan om man inte finner någon användning för den. Alltså: När du gör ett djur så fundera ut varför och till vad de skall ha en specifik kroppsdel, jag begär inte att man skall skriva ned alla anledningarna men i alla fall tänka på möjligheterna i konstruktionsögonblicket.
Motståndarna däremot är ju till för att rollpersonerna skall få öva sig i vapenlek, och detta ger genast ett problem: Djuret måste ha en anledning till att anfalla rollpersonerna. Ett djur anfaller i princip bara en annan individ av tre skäl: Den andre hotar djurets revir eller också slåss de under parningsleken, i bägge dessa fall så försöker bägge inblandade att bara skrämma den andre så denne ger sig av. Det finns dock bara ett skäl till att djuret i fråga försöker döda den andre; mat! Det vill säga att offret råkar vara ett av alternativen på rovdjurets matsedel, och där står sällan eller aldrig humanoider, då dessa för det mesta kan försvara sig. De enda djur som jag känner till som inte har något emot människor är myggor, fästingar och andra parasiter, binnikemaskar, loppor och liknande. Och sedan när började man konstruera sådana kryp? För att det djuret man konstruerar skall anfalla rollpersonerna så måste de i de flesta fall hota varelsen och/eller dennes ungar.
Tillbaka till Gamemaster’s Refuge